Förutom kärlek... den där riktiga riktiga kärlekskänslan som jag haft privilegiet att uppleva... så är bra musik den absolut bästa bästa känslan som finns för mig. Alltså... det kommer aldrig gå att beskriva rättvist.

Och det är väl därför jag kan fastna 15 timmar i garageband spelandes på typ samma ackord på keyboarden utan att tröttna. När jag tänkt att, okej, bara tio minuter. Sen måste jag plugga. Verkligen alltså. "Ska bara..." - fast jag vet ju hur det kommer gå. Men kan inte stå emot det, vill inte ? Det finns inget jag hellre gör just nu, INGENTING.

Jag älskar toner och melodier. Och det är så fint när man hittar rätt, när det känns rätt, jag kan liksom inte släppa dem. Det blir ett stereotypt och repetitivt beteende, men det gör inte mig något (möjligen mina fingrar.) Och det kanske inte blir så tekniskt, men det kommer bli fina låtar.