26 Augusti 2012
När insikten kommer smygande och till slut är total. När man känner sig som/är den äldsta tjejen på klubben. När man sitter och tittar på alla glada, fina, galna tjejer som dansar som freaks, skrattar, kramas, håller varandras händer, hoppar upp på varandras ryggar. När man inte är avundsjuk och bitter, utan gläds på ett slags vemodigt sätt.
När tittar på klockan för femte gången och den har fortfarande inte slagit tolv. När klockan till slut blivit 02 och man inte orkar dansa halvhjärtat mer, vill faktiskt inte dricka mer, vill bara gå hem. Att stanna tills de stänger finns inte på kartan.

Och när man promenerar mot tunnelbanan, inte alls jättefull, inte heller glad - bara fattigare... Man har spenderat flera timmar i tomhet bland glada, sociala, kanske ett par trasiga, berusade människor. Då är insikten total. Det känns inte jobbigt heller eller överdrivet trist. Det känns helt okej, till och med lite skönt.